Jag staplar bokstäver. Samlar på så många jag kan komma över. De finns överallt. Omkring mig singlar dom omkring i luften som höstlöv. Uppfästade på plank och pelare studsar dom mot mina ögon. Och i driver ligger dom runt mina fötter. Jag går och sparkar runt bland dem. Tankarna vandrar runt likt höstvindarna och virvlar upp dem. Jag samlar ihop dem och tar mig hemåt. Väl där häller jag ut allt jag samlat på mig under vandringen. Tittar på allt jag fått ihop. Leker med dem. Ser hur bokstäverna blir till ord som leker med varandra. Hur dom hittar olika kamrater som ger mina tankar nya infall. Jag sorterar dom på det ena sättet och dom fnittrar likt ungarna på skolgården. På ett annat sätt blir dom en spårvagn, fylld till trängsel av människor på väg.
Vart är dom på väg? Det är hett i vagnen och mycket trångt. Spårvagnen kränger och slamrar fram utmed gatorna. Folk hänger i stolparna och på varandra. Det är svettigt och kort om luft. Plötsligt sjunker en kvinna ihop. Hon hänger på sina medpassagerare. Och då öppnar det sig. En plats blir ledig, händer håller henne och sätter ner henne, en flaska bubbelvatten hålls mot hennes läppar. Det rinner ur mungipan och efter ett litet tag öppnar hon ögonen igen. Händer håller henne kvar så att hon inte glider ner från sätet. Sakta kommer ett svagt leende fram på hennes läppar. Trängseln har inte blivit mindre, snarare mer när de passerat nya hållplatser. Nu har spåren lämnat gatorna och farten ökat när det går fram på egen banvall. Några hållplatser kvar sedan är det ändhållplatsen där alla ska av. Dörrarna öppnas och in drar ett friskt luftdrag. Ett luftdrag fyllt av sälta och havsvindar.
Där ligger min hög med insamlade bokstävlar. En hög jag kan sortera på hur många sätt jag vill. Jag plockar några stycken och lägger pussel med dem så jag hittar ord. Det lyfter ljud ur högen och en arg trutmamma flyger upp och går till anfall. Hon störtdyker ner mot mig men lyfter i sista stund. Nere bland bokstäverna trycker ett grått litet knyte. Jag får dra mig tillbaka och tänka på annat. Jag tittar på det lilla prickiga gråa knytet och det blir till färger som lägger sig framför mina ögon. Färger som skimrar och öppnar nya rum och rymder som jag går in i. Färgerna flödar och blandar sig, blir till tankar. Blir till meningar. Funderingar kring färgcirkeln och hur färgerna påverkar varandra. Hur komplementfärgerna provocerar varandra och skapar skarpa kontraster och hur de närliggande nyanserna samarbetar och skapar harmonier som de olika stämmorna i körsången. Det sjunger och bokstävlarna glittrar i motljuset. Dom ligger där och bara flyter omkring i långa vågor. Ett hav av bokstävlar som samlar sig i vågor som rullar in mot klipporna. Jag kastar mig ut i min samling och låter dom omsluta mig.
